Igår när vi vaknade på morgonen, långt innan många andra ännu var vakna kunde vår dag har börjat med fullständigt kaos och det gjorde den också, delvis. Men istället för att det gjorde vår dag dålig så kände jag mig hela dagen så otroligt glad och lycklig. En enkel kommentar från min treåring som egentligen kunde sakna betyldelse men som jag vet inte saknade betydelse när den kom från honom gjorde mig så oändligt tacksam över att jag får ha honom i mitt liv.

Han lär mig varje dag, han är ödmjukare än någon annan i familjen, han säger förlåt över saker som för mig inte är något stort men som för honom är hela världen, han älskar så mycket och stort, han ger mig alltid fina komplimanger, han gillar att hålla min hand, han vill alltid hjälpa mig när han ser att jag har svårt att sätta på mig mina skor för att min stora mage är i vägen, han älskar sin lillasyster, han tar alltid hand om henne även om hon inte alltid uppskattar hans hjälp, han säger gärna och ofta att hans pappa är bäst, han gillar att fiska hajar i alla vattenpölar, han älskar moster Anna, han längtar efter att få åka med Björns stora båt, han är känslig, han är rädd och orädd, han är som vilken treåring som helst, han trotsar, han bråkar, han retas och han säger alltid förlåt.

Och han gör mig så glad och lycklig.

image-16-09-2016-at-14-24

image-16-09-2016-at-14-25

image-16-09-2016-at-14-25-1

Hur mycket kan man älska egentligen.