6-årslandet är gränsernas land 

där skratt och gråt ligger nära

och ilskan är en hemsk krokodil, 

som sitter på axeln och skriker.

Där tandlös är väntan på nästa tand

men också hopp om flera att lossna.

Så skickligt med kroppen

kliva, klättra i stor balans

och sedan, stillsamt, trilla av stolen.

Där stor i alla fall är liten

och liten måste va´stor

men störst, det är alltid vuxna.

Att veta så säkert

med fotens stamp, fast osäkert fladdra i magen,

och ändå kunna så pass

att jag ser, att jag inte kan.

Där tanken lyfter i puffande moln,

som hakas till storslagen mönster

och talat är sagt med knorr och förstånd, 

i mungipans krök lurar Bellman!

Där bokstäver lever ett eget liv

bakfram och lutande stora 

och stoltheten tindrar i ögonens djup

fast munnen talar om dåligt och fult

i självkritisk, bottenlös svindel.

Jo, 6-årslandet är gränsernas land

utstakat olik och lika,

för 6-årsbarnet att prövande gränsöverskrida

i hopp, från sida till sida,

med stöd av bara en hand!

 

Dikt av Harriet Jancke