Så ovälkommet knackade det på dörren i morse.

Vår dörr sov varit så låst för ovälkomna gäster lämnades lite på glänt i helgen och vem tror ni smög sig in – om inte den fruktade magsjukan.

Vi som har en av årets tre höjdpunkter på kommande den här veckan, en höjdpunkt som vi har räknat ner till i flera månader och så där lagom tills det bara är två dagar kvar tar lillasyster och drar en spya.

På riktigt så skulle jag kunna gå i bitar för jag lider så med Sonny Lou som fyller fem år på onsdag. Nu hoppas jag och ber att han inte behöver få den objudna gästen på sin lilla fest som vi nu får fira själva istället i väntan på att huset skall vara sanerat och alla bacillusker puts väck.

Jag ber också att den objudna gästen håller sig borta från mig i morgon då det är för övrig min dag och även om jag inte gillar att fira min födelsedag som påminner mig om att tiden har alltför bråttom så vill jag inte ha spysjukan i födispresent. Så he så!

Nu snurrar den tredje tvättmaskinen för idag, alla leksaker är bortplockade som jag inte orkar tvätta. Alla handtag och ytor är spritade, jag har maniskt förklarat för de andra (som också är lika nojiga som jag) hur viktigt det är att inte stoppa några leksaker i munnen samt vara extra noga med handhygien osv. Vi har duschat, jag har skurat allt som går att skura, jag har rullat upp alla mattor i hela huset, mina händer blöder av allt tvättande och klockan är inte ens tio på morgonen och jag vet att jag är hysteriskt och fullständigt knäpp men hej, vem gillar magsjuka liksom?

Det lilla barnet som är alltför liten för att behöva ha den fruktade spysjukan tittar förtvivlat på mig varje gång hon mår illa och jag känner mig så otillräcklig och hjälplös som inte kan ta bort det onda. Nu hoppas jag bara att det går snabbt förbi så att vi kan kalasa för hela slanten sen. Krya på oss!