Vi är bra på många saker men det som har gjort oss väldigt mycket bättre detta år nog kunskapen om magsjuka eller så är det just okunskapen om magsjuka som gör att den knackar på i ur och skur. Vad vet jag men det jag vet är att den senaste veckan nog hör till en av de värsta i våra liv, rent fysiskt och psykiskt.

Magsjuka och magsjuka. Man kan nog med all säkerhet inte kan kalla det här för magsjuka eftersom en vanlig sådan är ju som en fjärt i havet om man kan jämföra något så äckligt som fjärtar och magsjukor på en blogg. Men just idag känner jag mig rent utmattad av all oro och skötsel samtidigt som jag själv hade behövt en månads sjukledighet minst, att en fjärt på en blogg är just en fjärt på en blogg.

I vintras när vi kämpade med RS virus, magsjukor och influensor till höger och vänster så hade jag bara ett mål i huvudet: När det blir sommar och vi är friska, då skall vi minsann ta igen allt vi har missat.

Nu är det sommar och vi är fortfarande inte friska. Vi är mer sjuka än vi har varit hela året tillsammans men samtidigt som jag ändå känner ett litet hopp om tillfriskning eftersom jag sitter här och skriver av mig vilket jag inte ens hade kunnat föreställa mig för någon dag sedan när oron för barnen som kämpade i motvind mot uttorkning var så hög att jag själv inte ens var medveten om min egen existens.

Jag kan inte ens skriva om dygnet på sjukhuset för där går gränsen vad jag som mamma klarar och väljer att lyfta fram det positiva istället, som de underbara sjuksystrarna.

Nu är vi på hemmaplan och jag hoppas att det kommer att dröja länge till innan jag kokar en enda kastrull blåbärssoppa igen. Men jag säger aldrig, aldrig mera även om det är min nya målbild inför sommaren.

Från en underbar tid när vi var så lyckligt ovetande om vad som väntade när vi kom hem, jag i mammas gullvingetopp och flickorna i varsin Lilo kjolen.

Nu tar vi en dag i taget och hoppas att våra gullungar även skall få njuta av den finska sommaren.