Sonny Lou, min lilla baby Lou som inte är någon baby längre.

Varje kväll när jag nattar honom och han berättar om sin dag så hugger det till i bröstet på mig över att han ha blivit så förståndig och klok och det har hänt att jag har tappat hakan när jag har förklarat något som jag har tänkt att han är för liten för att förstå och så får jag till svar ”det där vet jag redan.”

Jag märker att jag är väldigt ofta steget efter och ibland tror jag att han ännu är i stadiet där livet kretsar kring småbilar och mamma (vilket det ännu gör förstås) men snart om inte redan så är jag nog på delad plats tillsammans med alla hans kompisar. Dock har jag mina fördelar och han sa ikväll till mig ”mamma, det finns ingen som har lika vackra fötter som du.” Så att, slå det om ni kan 😉

Imorgon åker jag på en liten miniresa till Helsingfors utan man och barn (har ångrat mig tusen gånger sedan resan blev bokad men nu är det så här). Jag skall alltså åka iväg helt själv tillsammans med syrrorna på en shoppingresa och jag är helt säker på att vi kommer att få det super roligt osv. MEN när man är som jag, som aldrig åker längre än till stan i max tre timmar utan man och barn så tror jag att alla kommer att dö under tiden jag är borta inclusive mig själv. Av saknad då förstås. 

Barnen har också varit ledsen över att jag skall åka och Sonny Lou tog det värst eftersom han förstår mest, han frågade vad jag skall göra på tåget ner till Helsingfors och när han fick höra att jag skulle sticka hela vägen ner så gick det om. Snacka om tråkmåns till morsa alltså.

Nu skall här packas, stickor och garn. Godnatt.

Sonny Lous tröja har jag stickat i Sandnes Alpakka Ull från Marks & Rosengren och mönstret är mitt eget IsbjörnsHoodie och hittas HÄR.