Jag är min egen
Att vara så liten och kunna så mycket, mera än vad man egentligen klarar av. Att göra allting själv och samtidigt inte riktigt behärska det, så många känslor huller om buller i en pytteliten kropp, det är inte alltid så lätt att göra sig förstådd eller ens förstå själv. Hur dumt är det inte att byxor har två ben, när det ena benet är för tajt och det andra bara i vägen? Att mamma hjälper när hon inte skall eller så hjälper hon inte när hon skall. Att skrika när man egentligen inte vill. Så mycket som är dumt när det kunde vara bra.
Den här veckan har hon kastat blöjan bara så där, och visst har vår tvättmaskin gått varm, men tösen har bestämt sig. Med en vilja av stål och ett hejdundrande humör så blir det så bra, så bra. Så många nyanser på en och samma gång, så ljuv, så skär, så vacker, arg, så duktig och bestämd och den klart finaste rosen av dem alla.
Lite till dig..
.. och resten till mig ♥