Hon kan tro att hon är något
I´m still alive även om det verkar som att min blogg har upphört.
Det har den dock inte även om jag har funderat många gånger denna höst och speciellt de sista veckorna om det är värt att jag knåpar ihop inlägg efter inlägg när jantelagen flåsar mig i nacken.
Ibland skulle det vara betydligt enklare med ett jobb som jag kunde stänga dörren till när dagen är slut och där jag inte lade så ner så mycket av mig själv istället för att granskas för varje socialt inlägg jag gör eller skriver. Verkligheten ser inte ut som på sociala medier men eftersom det är en del av mitt jobb så hoppas jag att folk förstår att hos oss är overallerna lika smutsiga som hos alla andra, ungarna lika snuviga, klädberget lika högt och inte heller går vi runt med vackra stickade plagg varje dag.
Jante är en ganska otrevlig typ som jag en gång flyttade bort från men som tyvärr fanns kvar på samma ställe när jag flyttade hem igen och efter en tuff höst känner jag att jag vill låsa ute denne Jante. Bitterhet och girighet är inget som jag vill ska få rota sig hos oss.
Imorse när jag förde Sonny Lou till förskolan så fick jag höra av en i personalen att han oftast är så sprudlande och glad och sådan är han hjärtlig och glad. När jag körde hem igen så fick jag en klump i min mage och jag tänkte på mig själv för det fick jag också höra en gång, i misstag, men då var denne Jante snabbt framme för att rätta personen med orden ”säg inte så att hon hör, hon kan tro att hon är något.”
Ja, vem är då jag och vem är då Sonny Lou? Vi är någon och inte något och det hoppas jag innerligt att alla skall få känna sig oavsett om man är sprudlande eller butter och jag önskar att mina barn aldrig skall behöva höra, tror inte att du är något.
Jag äskar mitt jobb och jag är tacksam varje dag över att få vara hemma med mina barn och kunna jobba på kvällarna även om timmarna på dygnet inte alltid räcker till så snälla, snälla, gläds med mig istället för jag vill fortsätta med det jag gör, lika glatt som vanligt.
Kram!
Du vet det säkert redan men jag skriver ändå – det finns inget sätt att vara som skulle få alla att tycka om en hur man än skulle försöka. Du är jätteduktig å fin så gläd dej åt alla som uppskattar dej å strunta blankt i resten. Dedär resten är garanterat inte många men de brukar höras 🙂
Tack <3
Kramar till dig, Lilli och tack för ditt fina inlägg. Ibland behöver vi påminnas om att varje människa är unik och alla är vi lika värdefulla. Ett vänligt ord eller uppmuntran åt en medmänniska kan göra skillnad.
Så är det! Tack Ina! <3
Ja det här att nån ska tro att de är något tycks vara bland det värsta som kan hända här i nejden. Det pratas mycket om att vi är olika som individer och att vi ska få vara det men ändå får ingen synas eller sticka ut på något sätt. I jämförelse med Sverige ligger vi långt efter. Där är var och varannan hjältar och vi i Österbotten fnyser lite och knycker på nacken när vi läser det. Ändå kan jag tycka att vi har det rätt bra här jämfört med många ställen i Sverige. Nu grundar jag mina påståenden endast på vad jag själv har läst i olika influensers kommentarsfält, så det är absolut inget vetenskapligt, men jag upplever att de är fräckare mot varandra och tror sig veta bäst och behöva tillrättavisa andra. Det förekommer mycket personliga påhopp och t o m hatkommentarer om något går emot den egna åsikten. Säkert finns det sånt här också men jag tror inte att det är lika utbrett här ännu. Nåja, det om det. Jag hoppas att du orkar fortsätta blogga och orkar vara dig själv. Ibland kan man som läsare låta sig luras av skönheten i andras bilder men jag tycker inte att du har skrivit om ett glansbildsliv på bloggen. Det har varit en fin mix av vackra stickade kläder och vardagsliv med barnen. Fortsätt så!
Så är det säkert, jag har själv dålig koll eftersom jag så sällan hinner läsa andra bloggar men vi kunde överlag bli lite mera kärleksfulla och sluta titta snett på tex. grannens nya bil osv. var glad istället över att grannen har en ny bil och att ge muntrande ord när någon har målat om sitt kök istället för att titta snett och avundsjukt.
Ha en fin dag <3
Även om jag inte stickar själv,och fast jag har större barn (nå jag har ju en liten än),har flera barn än er och fast jag inte har liknande inredning i hemmet – så blir jag mycket inspirerad och fachinerad av dina inlägg!
Så mycket vackert att vila ögonen på.
Finns tyvärr alldeles för mycket folk som inte kan glädjas över andras framgångar. Man borde hylla varandra mer och ge fler komplimanger!
Jag blir inspirerad över att du följer din dröm , att skapa, fastän det många gånger (kanske)hade varit lättare att låta bli. Tack!
Tack Linda, vi borde alla bli bättre på att glädjas över varandra <3
Fortsätt snälla med både blogg, fina stickningar och vardagsliv med dina härliga barn. Låt aldrig nån ”jante” bestämma över dig och hur du väljer att jobba och framföra ditt material. För varje gång du lägger upp ett nytt mönster eller något du stickat blir jag alldeles berörd över hur duktig du är. Varför skulle du tona ner denna beundransvärda talang du besitter. Nej, tvärtom 🙂 Kram ❤️
Jag skall fortsätta, lovar 😉 Tack för dina ord Linda <3
Du är ju så otroligt duktig! Mera vackra bilder tack! 😁
Det kommer alltid att finnas människor som är missunsamma, men jag brukar tänka att de nog kämpsr med sina egna problem (problem och bekymmer finns i allas liv). Jag hoppas du väljer att fortsätta vara den du är och låter oss andra vara med via bloggen. Du tar rasande fina bilder, men du visar definitivt inte bara upp en glansbild. Då du skriver om trots, sjukdom, trötthet visar du att även du har ett helt vanligt liv, som vi andra, men du ska inte vara tvungen att dra ner dig heller för att ”inte vara för bra”. Det är ju din blogg!
Jag hoppas att det kommer att vara så i fortsättningen också att jag kan visa upp en del av vår vardag och lite glansbilder <3
Kram till dig!
Försök strunta i energitjuvarna, de mår nog tydligen dåligt själv. Missunsamhet är en egenskap man betackar sig för och viktigt att inte föra över det på barnen. Jag blir glad över din kreativitet och tycker om att ta del av dina fina foton. Du inspirerar!
Bra skrivet! Och absolut skall du ju fortsätta!
<3