Detta är vi, min man och jag. Han som sällan syns i min blogg men som mer närvarande i det verkliga livet och som står bakom mig i vått och torr.

Idag är en sån dag, en vanlig lite halvruggig måndag när jag känner mig så oändligt tacksam och glad över att han är min, och nej det är inte för blommorna han kom hem med och inte heller för att vi firade vår förlovningsdag igår (som jag helt hade glömt bort) utan just för att han är den han är. Han är det liv jag vill ha, precis så där lagom oglamourös och trygg, som inte lovar mig guld och gröna skogar, står med båda fötterna på jorden, luktar väldigt skit när han kommer från jobbet (eller siiit) som barnen säger och som är så fruktansvärt fin att det gör ont i hjärtat. 

Han kräver ingenting och sällan ryms han med här fast han egentligen förtjänar en hel bok. Min fina man och kärlek.

Bild: Camilla Hynynen