Ni som har följt mig sedan start vet att jag har en dotter med lite extra krut i. En kärt barn med många namn och hon har förknippats med Stina i Saltkråkan, Lilla My, Skrållan, Lotta på Bråkmakargatan och själv hade jag gärna kallat mig för Molgan och bara gått upp i rök vid flera tillfällen.

Igår var en sådan dag, eller egentligen hela veckan har varit en sån dag när jag vaknat till en röst som skrikit: Får man ingen smoothie nån gång? Och fortsatt med dumma mamma för varje trappsteg ner från vinden, jag har tassat på tår för att hålla henne vid gott mod och dansat hennes melodi. Vi har druckit smoothie, vi har kramats, vi har bråkat och vi har sagt förlåt.

Kanske är det något i den dumma smoothien, den som tar slut efter en enda lång slurp men som på något sätt ändå inte är tillräckligt bra, kanske åker den ner i tårna eftersom hon dansar vilda dansen på dem med den minst sagt otrevliga musiken som skrålar från hennes hals. Ofta slutar det med att vi är lika svettiga båda två, kramas och säger förlåt. Så har dagarna avlöst varandra, upp som en sol, ner som en pannkaka eller tvärtom och jag har haft nära till tårar lika många gånger när den icke så milda stämman kallat mig för saker som vi inte pratar i vårt hus och jag bara undrat vart allting kommer ifrån.

Om vi återgår till gårdagen, den med stort G då hennes humör strålade ikapp med solen och vi pysslade redan från morgon. Jag plockade i diskmaskinen när hon helt plötsligt kastar sig runt mitt ben och säger med sin sammetslena röst: Mamma, förlåt, förlåt, förlåt.

Varpå jag tittar förvånat på henne och frågar vad som hänt?

Jag har hål på mina byxor, fjorton hål på mina nya byxor!! Nu skriker hon alldeles förtvivlat och jag förstår fortfarande ingenting.

Jag har klippit sönder mina nya byxor och det är fjorton hål!!

Så kan det gå om man har en liten Lotta som bor på vår gata. Den finaste Juno Lotta med de varmaste pussarna och kramarna i hela världen. Hon som gör mina dagar till något alldeles extra och som säger naturligtvis när jag förklarat att nu är sebrahästen och giraffen i hennes nya byxor trasiga. Och visst är det så, naturligtvis går de sönder om man klipper hål i.