Ni kanske minns att jag stickade något fint till Lilo Kays ettårs fotografering, något alldeles extra med massor av maskor och ljuvligt garn.

När jag gjorde klänningen hade jag bara en tanke i mitt huvud, endast det bästa för henne.

Jag tvivlade några gånger på att detta inte skulle bli klänningen ”det bästa för henne” och kände för att riva upp allt och börja med något helt annat istället. Jag tvivlade på att garnet inte var det rätta som jag så noga valt ut för att få till rätt känsla och jag tvivlade på att den ens skulle se ut som en klänning.

När jag äntligen var klar och drog den över hennes huvud kände jag hur pulsen steg och kunde andas ut. Jag kikade på min skiss och såg att bilden överensstämde med det färdiga resultatet och jag tog ett glädjeskutt, detta var klänningen.

Garnet, volangerna och färgen. Allt detta gör sitt till så att det blev precis som jag ville för att få till det ruffa i det gulliga utan för mycket pluttinutt.

Barnet, hon som tog sina första stapplande steg idag hon behöver egentligen inga kransar eller klänningar för att vara fin. Hon är fin, lika fin som sina syskon och jag älskar gränslöst. 

Klänningens och byxornas mönster är under process och garnet jag har använt är Sandnes Line.

Foto: Beautygraphy.fi