Där livet händer

I flera dagar har det varit smått kaotiskt här hemma, allt har varit upp och ner, huset ser ut som ett bombnedslag, vi har ingen förvaring någonstans och det svämmar över av kläder och leksaker, barnen har bråkat jätte mycket och jag har känt mig stressad över att jag aldrig hinner sätta mig ner och jobba utan springer som en dåre genom hela huset och sen när kvällarna kommer och är jag så trött att jag inte orkar ta tag i jobbhögen.

Imorse när jag vaknade med blixtrande huvudvärk och barnen bråkade jätte mycket så brast det för mig, jag kände verkligen bara för att hoppa i bilen och fly fältet. Kanske var jag extra känslig för jag kände att en dag på året åtminstone borde få fira min födelsedag utan en massa bråk och tjat men ryckte snabbt upp mig när jag insåg verkligheten. Detta är att vara mamma och detta är livet.

Jag kunde inte önska mig något annat just nu än detta, även om det är tufft många gånger och jag lätt kunde kasta in handduken när det hopar sig. Vad mera kan jag begära? Jag har tre friska barn och en underbar man som alltid stöttar och gör sitt bästa även om jag ibland känner att jag borde få en välbehövlig sovmorgon och kaffe på säng. (Jag tror jag skall tigga till mig en lång sådan när helgen kommer) och så kom jag att tänka på ett ljuvligt filmklipp som jag snubblade över igår på sociala medier. Ett klipp som fick mig till tårar och jag kände mig verkligen så träffad. Varför så bråttom, mot vad?

Jag har ju det bästa runt omkring mig och det enda jag gör är att jag alltid springer. Fram och tillbaka, upp och ner, plockar, plockar, plockar och tvättar, kör hit och dit i sista minuten med andan i halsen. Varför har jag så bråttom? Okej jag har valt att stanna hemma med barnen så länge de är små för att jag skulle ångra mig senare i livet ifall jag inte gjorde det och för att jag njuter av att vara hemma med mina barn men jag borde också lära mig att njuta med kaksmulor under bordet och livet med sina baksidor som ligger i vardagsrummet och stökar. Sådant hos mig en dag som är sig likt, hemma hos en numera trettiofemårig småbarnsmamma.

Titta på denna ljuvliga film som Polarn & pyret har gjort tillsammans med fina Milan och hans mamma, jag fick mig en liten tankeställare ♥