Denna morgon, ett helt liv och den har bara börjat.

Att starta en ny vecka med hennes livslånga fas, exakt två år och en månad har den hållit på nu och den bara ökar i styrka för varje dag. Man kunde kalla det tvåårstrots men det är nog en blandning av häftigt humör med olika faser som kommer och går.

Hos oss äter vi med hörselskydden på för att försöka rädda det lilla av vår hörsel som finns kvar och skyddsutrustning borde vi också ha för man vet aldrig när frukosten landar i famnen, ej heller vet man när vattenglaset är för litet eller för stort och om det skall vara med eller utan vatten och hur mycket. Hos oss börjar dagen med baken före om trosorna jag valt är fel eller om jag i misstag i all brådska råkar sätta på dem också. Då kan det bli riktigt, riktigt fel.

Om det är strålande solsken eller åska som väntar det vet man aldrig men jag säger som jag brukar, när solen lyser så lyser den starkt.

img_8041

På morgonpromenaden med hunden men den rackarn bara välte och välte.

img_8059

Då skulle det vara bättre med katten Bosse om han inte var så galet tung, men att släppa ner honom det går inte för sig även fast tårarna sprutar och hon skriker frustrerat: jag orkar inte, jag orkar inte, han är så tung.

Sånt hos oss idag, dessutom har min telefon dött bara så där, precis när jag väntade ett viktigt samtal. Dit for allt jag sparat på den rackaren, alla bilder, alla påminnelser, alla viktiga minnen och nu är den helt död. Hej, hej måndag du vaknade med baken före du också.