Att stanna upp
I helg har vi stannat upp och bara varit. Att för ett tag uppleva något av ens föräldrars värsta misstankar om att ett barn är sjukt och att det har något allvarligt som bor i kroppen har varit sjukt jobbigt även om vi inte har vågat tänka tanken helt ut. Efter en lördag vid akuten och nytt besök i måndags och massor med provtagningar på barnet så har vi fått ett lugnare besked även om vi ännu måste vänta på några svar som kommer först om en månad.
Idag är jag lugn, tacksam och sjukt trött. Typ som en urvriden trasa, men det handlar inte om mig och jag skulle alla gånger i världen ta på mig allt jag bara kunde så länge mina små skatter får vara friska.
Att huset är så ostädat som det bara kan vara och damråttor och stök precis överallt gör mig ingenting idag, jag har friska barn och en fin sommarbukett med blommor från egen trädgård blandat med lite köpta. Sånt som är viktigt och oviktigt.
Nu skall jag dricka mitt eftermiddagskaffe och sedan virka lite. Det är terapi för mig och dessutom så roligt.
Hoppas ni har det bra? Kram ♥