Vilken underbar helg vi har haft, en sådan som jag alltid kommer att ha i minnet.

Igår fick vi dela vårt fina fadderbarn Almas konfirmationsdag, en milstolpe i livet och som vanligt så plockar jag även fram minnen från en liten Alma som alltid ringde till mig när jag bodde i Sverige och sa att hon saknar mig, eller minnen från när hon vinkade adjö till mig med orden: hejtåå lilli. Och som vanligt så är det en rörd moster som inser att åren har gått alltför snabbt.

Alma, alltid lite min.

Stoltare moster får man leta och hur mycket jag än tittar på bilden så ser det ut som att hon har växt om mig, och det kan ju inte stämma.

Denna lilla sparveln i kyrkan var ett kapitel för sig och hon sjöng i stämmor redan innan konfirmationen var i gång.

Sommarpojken Mose.

En farmor och en mormor till den fina konfirmanden.

Bamse firade också.

Finaste systerfamiljen ♥

Mitt eget lilla rackartyg med hundraelva maränger i magen och sommarrufsigt hår. 

Lovis i blåa huset som Juno Mae kallar henne ♥

Kärleken med stort K.

Jag försökte också fånga mina två andra rackartyg på bild men det utan att lyckas. Snarare blev de som två streck där någonstans i bakgrunden. 

Tack än en gång. Vi sparar helgen i våra hjärtan!