Ibland kommer det paket på posten, vissa perioder mer och vissa mindre.

Den här perioden kommer det mer, nästan något varje vecka vilket betyder att det är in och ut på kontot, några pengar ser jag inte röken av. Det jag ser röken av urväxta kläder med stora hål på knäna och jag skämtar inte när jag säger att hos oss har ett par byxor en livslängd på max en månad. Någonstans gör det mig ändå lite glad över att kläderna nöts och jag vet att det beror på att barnen leker och hittar på oändligt mycket bus även om det svider när jag försöker lappa sprillans nya byxor.

Det som kom i ett av paketen förra veckan var lite sommarkläder till Sonny Lou och Juno Mae även om det känns väldigt långt borta att få använda dessa när det snöar och blåser där ute så kan man alltid få drömma lite.

En ockragul sommarklänning till Juno Mae som jag trodde att hon skulle älska.

Ful, var det första ordet hon sa när jag öppnade kartongen och sen ville hon ge bort den till grannens Lovis men efter lite övertalning från storebror så gick hon med på att pröva.

Att hon säger ful, varje gång hon ser klänningen låtas jag inte om och låter tiden utvisa om klänningen får stanna hos oss eller byta ägare i sinom tid. 

Sonny Lou fick också lite nya sommarkläder och så snart vädret tillåter så åker alla långbyxorna långt in i garderoben (får se om vi måste beställa nya knän när sommaren är slut).

Marinblåa lädersandaler, tröja, T-shirt och shorts är den nya outfiten som åker av och på, i ur och skur och när han inte har på sig kläderna så parkerar han skorna bredvid sitt påskgräs på en stol nära sin säng i sitt nya rum och säger: mamma kom och titta, jag har gjort fint mitt nya rum. 

Så lika men så olika, de finaste barnen jag vet ♥