En resa, tre barn
Jag har tänkt så många gånger att jag skulle visa lite bilder från vår resa som vi gjorde i maj men det kom lite andra otrevligheter här emellan som tog all tid så därför ett lite sent inlägg.
Vi flög till Kreta i början på maj och var där i två veckor. Det var så otroligt härligt och skönt, samtidigt som vi också var väldigt medvetna om att resa med tre små barn inte är en solsemester där man ligger med en bok på stranden och kopplar av. Vi njöt istället av att bara vara tillsammans och att barnen hade hundra procent fokus hela tiden.
Det var så värt varenda slant även om jag lika ofta hade dåligt samvetet över allt slösande med pengar och mat som skulle intas varenda kvart och man vet att det ligger barn som svälter runt hörnet. Så galet orättvist att vi bara kunde välja och vraka bland en massa mat i överflöd och serverades det fel sorts ost på pizzan så åkte den i soporna! Sjukt.
Barnen levde dock livet och busade så att hela ön aldrig kommer att glömma dem, någonsin. Okej, det finns även vissa saker jag heller aldrig kommer att glömma, oavsett om jag vill eller inte. Men att resa med barn kräver en gnutta humor, tålamod och väldigt mycket låtsas som att det regnar även när man helst av allt vill gömma sig under handduken eller hoppas att man vore osynlig.
Dessa två, fulla av bus och jag undrar på riktigt om det finns några släktband med han från Lönneberga.
Trion som regerade på ön i två veckor.
Sonny Lou.
Juno Mae.
Lilo Kay.
Årets pappa ♥
När man försöker få till en bra bild med en mask i ena armen och två andra som gör allt annat än vill fotograferas.
Juno Mae letade småkryp, stenar och snäckor precis överallt och ville rädda vartenda litet småkryp hon hittade. Där fanns det vissa meningsskiljaktigheter mellan oss två om jag är helt ärlig.
Min fina solskensflicka.
Som två små änglar..
Miss ala bestämd.
En mulen och regnig dag i Chania.
Tre lugna sekunder..
Virvelvinden som gjorde allt för att hålla mamma och pappa sysselsatta.
Antagligen en bagge som behövde räddas.
Resan vi lever på väldigt länge och om vi mot förmodan skulle glömma så vittnar knäckebrödsmulorna om att vi levde lyxliv i maj. Nu knegar vi vidare.