Som rubriken säger så har det gått ett halvtår sedan vi fick vår tredje lilla fågelunge. Den finaste lilla gåvan som vi inte ens kunde tro att vi skulle få och det är en hel känslostorm inombords när jag tänker tillbaka på den morgonen för sex månader sedan.

Och jag förundras, och jag känner tacksamhet.

Fortfarande kommer det tårar i ögonen när jag ser bilder från bb och speciellt dessa när jag fick klä på hennes egna kläder och ta med henne hem. Jag har ännu inte riktigt fattas det, tiden går så mycket snabbare än vad jag förstår och även om jag ligger på nödbromsen och bromsar allt vad jag kan så hinner jag inte riktigt med.

Idag firar vi med gråtfest utan dess like och även om våra dagar tillsammans inte alltid är en dans på rosor och nätter som helt spårat ur så hade jag aldrig bytt bort en endaste sekund.

Nu skall jag försöka ta igen lite av sömnen som jag missat den sista tiden och så önskar jag inget hellre än att min snuva som jag haft i tre veckor skulle släppa taget och att lillans små gryn till tänder också tog en liten paus för nu vill vi bara sova.