Här går det undan skall jag säga. Juno Mae har lärt sig cykla på sin pukycykel utan stödhjul och snabbt går det, jag hinner inte ens blinka så är hon utom synhåll den envisa lilla rackaren. Fram och tillbaka på vår uppfart i ur och skur och jag ber en stilla bön om att hon inte skall komma på egna tankar om att bege sig själv ut på den stora farliga vägen.

Därför alla bybor, om ni ser en förtvivlad mamma rusa efter ett gult vingligt sträck mitt på vägen så pliis, sakta ner hastigheten för det lär inte vår treåring på sin gula cykel göra.

Ha en skön och fin höstdag!