Idag har vi haft pepparkaksbak hemma hos oss, egentligen skulle vi ju ha bakat i lördags men då jag kom hem så sent efter min fredagshandling så orkade jag inte börja göra deg och så hade vi fullt program ändå hela lördagen.

Igårkväll rörde jag ihop pepparkaksdegen och så började vi smaka öh förlåt baka idag.

När det var som mest kaotiskt, då Juno Mae åt så mycket hon bara hann för hon visste att degskålen snabbt skulle försvinna, de bråkade om den stora kaveln, om alla formar, de kastade mjöl på varandra,  julmusiken och lillan skrålade ikapp och jag kände bara att jag tagit mig vatten över huvudet, då tänkte jag på kungafamiljen. 

Tänk om våra barn hade varit kungliga, hur hade det sett ut på den årliga julhälsningen som kungahuset alltid skickar ut. Hade vi inte blivit till underhållningsprogram för uttråkade mammor så hade nog julhälsningen dött ut väldigt snabbt. Men åtminstone hade deras nanny haft händerna fulla, för under tiden hon bakade klart deras pepparkakor så tvättade det kungliga barnet håret med toaborsten och hela toaletten och när degen var slut så var nannyns och babyns humör också slut, sen var det dags för nannyn att fixa den glamourösa lunchen som inte fick plats i magarna eftersom de redan var fulla av pepparkaksdeg, samtidigt som hon ammade familjens minsta.

Sånt man kan fundera på en sketen tisdag när den önsketänkande julfeelisen inte riktigt infann sig. Men pepparkakor det har vi iallafall, och goda var de tio första.

(Ps. titta inte på det lilla barnets body, den har tydligen hamnat på avigsidan vid det rekordsnabba blöjbytet)