Idag är det fem månader sedan hon föddes, fem månader!

När man tänker fem månader framåt så känns det ju jätte länge tills det och då är vi i slutet av juni, varför känns det då så kort tid sedan hon föddes men ändå inte. Jag tror bara de som har fått barn kan förstå känslan och man fortätter tjata om hur snabbt tiden går. Men den går ju alldeles för snabbt i mitt tycke och så konstigt att det skall gå så snabbt när det är den bästa tiden i ens liv. Tänk om det hade rusat så här snabbt innan man fyllde arton då varje dag kändes som en hel evighet istället för nu.

Under de här fem månaderna har det verkligen hänt mycket, hon är en rund och go liten jänta som gymmar helst i sitt eget babygym. Hon fick sin första tand igår, eller tand och tand men något sprack där nere och man kan känna de vassa taggarna. Hon gillar när det är liv och rörelse runt omkring henne men inte hos någon annan, helst vill hon vara hemma och ler stort varje gång vi kommer in i köket efter att vi har varit borta. Hon har inte bråttom alls med att svänga sig från rygg till mage, hellre gör hon en lat version och vrider huvudet så långt det bara går för att inte missa något som hennes syskon gör. Hon växer så det knakar och ännu får hon ingenting annat än av den grädde som erbjuds och det syns minsann i lår och hakor. Och som vi njuter av henne, den pussvänligaste lilla ungen som finns i våra liv.

En liten fågelunge i min hand, en vecka gammal och jag kan fortfarande känna den ljuva doften.

Foto: Bildbolaget Du&Vi