I lördags hade jag äran att få vara på min allra första hopptävling, som åskådare då förstås och ingen vanlig hopptävling var det heller. Jag är djupt imponerad och känner att ett inlägg om detta är nödvändigt.

Förberedelserna är i full gång och spänningen känns i luften.

Hästarna är ovanligt lugna men så fina att man nästan tappar andan och det är just dessa som gör mig djupt imponerad över att nästan alla de hästar som sprang ett lopp i lördags har blivit gjorda av sina unga ägare eller är på något sätt handgjorda. Förstår ni vilken kreativitet.

Meja (min systerdotter) var inte lika imponerad av att jag sprang runt med kameran men ibland är mostrar lite jobbiga och det är sånt man får ta.

Under tävlingsdagen fanns det små söta käpphästar på pennor till salu som en av tjejerna gjort.

Och vad är en hopptävling utan lite tilltugg som man kan köpa.

Såklart skall en käpphäst också ha alla tillbehör så som borstar, olika träns, grimmor osv och det bästa är att även boxarna är gjorda av skokartonger.

Så roligt att se, ca tjugo ryttare på sina käpphästar några från trakten och även långväga deltagare som började med att värma upp, humören på topp, domare på plats och allting på fullaste allvar.

Två arrangörer, Meja (som skall flytta söderut när hon blir arton eftersom käpphästar är så mycket större där) och Moa med sina två hästar som väntar spänt på att tävlingen skall börja.

Jag är så imponerad av den kreativitet som flödar bland barnen och hur populärt detta med käpphästar har blivit samtidigt som jag kan ana ett visst kreativt kaos där de unga käpphästägarna bor 😉 dessutom är det ingen dålig träningsform och jag höll andan när jag såg hur hästarna med dess ryttare flög över hindren. 

Lite stolt moster är jag allt.