Ett tag sen sist, jag vet.

Ursäkt, ingen alls.

Jag har egentligen massor att blogga om, så många fina guldkorn jag vill dela med mig men samtidigt så fina att jag vill spara dem för mig själv, ett tag iallafall. Kanske en dag när sommaren som aldrig kom tar slut och vardagen tar vid på nytt då skall jag dela med  mig.

Edit. I skrivandes stund satte jag kaffet i halsen och fick avbryta för att leta efter vår försvunna snart treåring. Hon var helt plötsligt bara borta, vi letade efter henne överallt, inne i huset och utanför. Ingen av oss hade hört någon dörr gå igen och vi låter henne aldrig gå ut ensam. Vi började söka henne systematiskt och jag kände fullständig panik när jag insåg att hon var borta. Puts väck.

Jag sprang mot grannens, Robin ringde en annan granne, vi letade igenom hela huset en gång till, sprang ut igen, ropade och skrek. Jag grät och sprang in igen samtidigt som jag ropade: Älskling godis, vill du ha godis??

Var på jag hör en liten butter röst bakom mig: Varför skriker du för?

Såklart kommer hon fram när jag säger godis och jag hade ju inte behövt skrika alls. Det hade räckt med att jag viskat från första början och hon hade kommit fram innan jag ens formulerat bokstaven G i godis!

Den lilla skitungen hade gömt sig i lekrummet bakom sänghimmeln under alla kuddarna.

Nu sitter jag och skakar, samtidigt som jag förundras och fnittrar halvt hysteriskt. Underbara galna lilla Juno unge, undrar hur många hjärtattacker du kommer att ge oss i framtiden.