Nu är den här på riktigt, lika lång som som sommaren är kort och då menar jag förstås hösten. Hösten som börjar så fint med alla färgsprakande färger men som sedan plågar oss med regn och rusk och varar oftast ända in till slutet på december. Jag fryser redan ihjäl fast vi bara är i början av det vackra ännu och googlar solresor för fullt samtidigt som jag frågar Robin var och varannan minut om vi ändå inte kunde åka någonstans fast jag vet svaret innan jag ens har frågat. Sannolikheten att vi skulle ärva en avlägsen släkting är precis lika stor som att vi skulle lyckas spara ihop till en solsemester nu. Suck.

Ändå på något konstigt sätt så gillar jag allt det här, att se hur det vackra ändrar färg, att få dra på oss ytterkläderna och sitta inne med gott samvete, koka varma soppor och att få längta, drömma och klaga lite på vädret (som ju hör till). Men framför allt så älskar jag att få skapa, oavsett om det är att pyssla med barnen eller att sticka och det bästa är ändå när hela processen är klar så har barnen oftast något varmt att dra på sig.

Det kändes extra gott idag att sy i sista knappen på Isbjörns Heldressen som jag stickade kart igår och klä på lillan sin nya overall när det viner rejält runt knuten. Detta plagg är mycket nödvändigt hos oss under långa vintern när kåken är lika varm som en igloo och jag undrar starkt om jag inte borde sticka en till mig själv också för att klara de kommande månaderna.

Sötare än så här blir det iallafall inte.