Denna dag ett liv. Idag känner jag mig precis som farbror Melker i Saltkråkan och hans citat passar mig ypperligt. Egentligen kunde hela vår familj flytta ut till Saltkråkan och ingen skulle ta miste förutom att någon kanske skulle tro att hela Lönneberga också kommit dit.

Tänk att en sketen gran kan ställa till med så mycket, om jag får lov att skylla på barrskapet.

Utan att gå in på några detaljer så drog den sitt barr till stacken redan igår för att jag skulle känna lite agg redan när jag vaknade i morse men jag förlät den och tänkte att vi skulle ta nya tag idag. Jag visste dock att jag skulle ta mig vatten över huvudet när jag klädde på barnen kläderna och åkte till butiken mitt stan för att byta de trasiga icke fungerade ljusen som jag köpt med mig hem dagen innan. Jag anade att det skulle bli kaos med två sjövilda ungar och en hysterisk baby men ändå så hade jag ett hopp om änglalika barn, ljuvligt glada pensionärer och julefrid i staden. Tänk att jag aldrig lär mig.

Det började dock bra, barnen gick hand i hand och såg söta ut. Pensionärerna log och jag kände mig inte så lite stolt.

Helt plötsligt så var allt det ljuva borta. Lillan skrek som en stucken gris, Sonny Lou trodde att han var Mika Häkkinen och körde sin lilla vagn som att det gällde liv och död och tog ingen hänsyn alls till den  mötande jultrafiken samtidigt som Juno Mae pep: Jag kissar ner sig, jag kissar ner sig.

Där någonstans har jag förträngt resten, men jag vet att det kom en riktig ängel som hjälpte oss till bilen, hela och smutsiga efter att någon badat i lera och en annan sprungit ut mot gatan för att hen inte ville hålla handen.

Tack till du som hjälpte en mamma i nöd. Mamman som har lovat sina barn att de aldrig någonsin mera får följa med till staden.

Allt detta för en sketen gran.

Nu står den så fin och sned i stugan och jag har redan glömt kaoset i förmiddags. Det var nästan värt besväret när jag såg hur barnen pyntade fint med vårt gamla pynt, allt på samma gren.

Julgransdekorationen har fått vara med oss i många år och skulle vi följa trender hade de fått flytta ut förlängesedan men rackarns, vem behöver följa trender när dekorationen är det finaste barnen vet.

Min lilla muntergök.

Finaste ligisterna i hela världen, så stolta över sitt verk ♥