Idag tittar vi ut genom fönstren och ser hur solen lyser där ute, vi har nyss kommit hem från ett två dygns sjukhusvistelse på barnavdelning med Lilo Kay och jag känner mig glad men framförallt tacksam över den fina vård som vi har fått just på den avdelningen.

Lilo Kay har tyvärr drabbats av RS virus, lika som sin storasyster men för oss är det inget allvarligare eftersom jag vet att hon klarar det själv när hon får hjälp för att vidga luftvägarna och har fått stanna inne på avdelning för observation. Tyvärr så har inte alla samma förutsättningar som just våra barn och dessa månader, januari – februari kan vara grymma och helt skoningslösa för många vars immunförsvar är försvagade av många olika anledningar och ett RS virus kan vara helt förödande för någon annan att få. Detsamma gäller många andra epidemier som härjar i vår nejd.

När Juno Mae blev sjuk förra veckan så trodde jag först att det var en vanlig förkylning men valde att hålla henne hemma från parkverksamhet och storhandling som hon annars brukar följa med på, bara för säkerhetsskull. Samma sak gjorde vi med Sonny Lou när han skulle till dagklubb även om han var helt frisk, för att inte sprida smittan vidare. Idag är jag glad över mitt beslut att låta Lou stanna hemma även om jag velade flera gånger. Nu är han också däckad och jag tänker att ett annat dagklubbsbarn kanske slapp detta virus eftersom vi inte förde honom till dagklubben. 

Det är mitt ansvar som förälder även om jag också felar titt som tätt. Det behövs inte så mycket, en extra vab dag hit eller dit, vad gör det i längden för dig om det kan göra många dagar längre för någon annan.

Alla borde tänka till och ta sitt ansvar samtidigt som jag undrar, vilket barn vill inte stanna hemma med sina föräldrar när det är sjukt? Dessutom är jag heller inte så förtjust att packa ner kikhosta i mina matkassar när jag har storhandlat. 

Kram!