Så blev jag också drabbad av den så kallade manflu (gubbinfluensan) och jag har varit helt däckad hela helgen. Ett trappsteg har känts som att bestiga Mount Everest och dessutom målade vi om vårt vardagsrum och så hade jag flera jobb beställningar att göra. Igår tappade jag rösten helt och mina kära barn har förstås tagit tillfället i akt och utnyttjat varje stund de fått samtidigt som de inte har förstått varför jag helt plötsligt pratar ett annat språk. Och de har så rätt, jag borde verkligen lära mig och mina barn teckenspråk det hade inte varit dumt alls.

Igår när jag hade min verbala treåring i famnen satt hon länge och begrundade mitt ansikte, hon smekte mig lätt över kinden och sa helt uppriktigt: Mamma, du sej ut som en gjiis, på jiktigt.

Än en gång satte hon ord på mina känslor, för precis så kände jag mig. Som en gris, på riktigt.

Idag har jag lite mera röst men nej, jag känner mig fortfarande som en gris och skulle helst ligga på soffan hela dagen och äta praliner.

En bild från en tid när jag var lite friskare och lite mindre röd under näsan.

Ha en fin vecka!