3+2=5

Var börjar man och hur börjar man när det har gått en månad sedan förra inlägget?

Jag har inte glömt bort er, jag har inte heller glömt bort bloggen men under dessa skrala blogg månaderna har jag helt enkelt valt att prioritera familjen, både frivilligt och ofrivillig.

Varför jag har prioriterat ofrivilligt så är det inget jag hade önskat när jag har vakat nätterna igenom med någon som har hostat upp sina lungor eller när jag har skurat golv, spyhinkar och tvättat sängkläder mitt i natten. Eller när jag har tröstat, gjort ångbad, gått utomhus med barnet i täcken för att lätta på hostattacker, när jag har gråtit över något barns blåsor i munnen för att det har tagit än sjukare på mig eller när samma barn som veckan innan och veckan innan det, väckte mig med hög feber, väcker mig igen med lika hög feber som vanligt och jag undrar om vårt liv går på repeat.

Jag borde ha vanan inne eftersom vi vann pris i förra årets kategori årets sjuklingar men nej, jag blir aldrig van. Det har tärt och tär och jag går omkring som en tickade bomb och undrar när den på riktigt kommer att explodera. Jag borde tänka att det fortfarande finns de som har det betydligt värre men än är jag inte riktigt där. Det kommer säkert när jag får huvudet över vattenytan igen och när bomben har slutat att ticka.

Mitt jobb är numera en enda stor hög och om jag har räknat rätt (jag har blivit rätt så bra på att räkna det ingår nämligen i mitt jobb) så borde 3+2 = 5 och det är precis så många dagar som hela familjen har varit friska tillsammans under hela januari/februari och det betyder att jag har vabbat eller själv varit sjuk de resterande 54 dagarna.

Men nej, jag är inte bitter jag 😉